My Walks - Tofta

Politik. Det är inget ämne jag snuddar vid ofta. Men med en misstroende omröstning mot Sveriges nuvarande ledning just idag så var kanske politik lite mer nära. På smala vägar stora nog för en cykel eller två letar sig vägen ut förbi Tofta herrgård till naturreservatet. Elbilen (politiskt laddad) parkerad styr jag stegen mot en inhägnad. En skylt uppmanar att stänga grinden så de strövande djuren inte kan ströva iväg för långt. Håll flocken samlad.

Politik tänker ni. Rött eller blått, så politiskt det kan bli. Ironiskt går jag mot blått så går jag mot golfbanan och de muttrande herrarna som ytligt diskuterar spelet "as they go". Det känns dock ganska blått även om jag väljer rött. Två sminkade kvinnor med helrätt träningskläder kommer gående pratandes om kycklingfilé. Alla hejsar de vänligt. Även herr och fru Piké, givetvis i marinblått. Höger, vänster, rött eller blått. Jag valde havet och udden. Skogen brukar jag gå i. Ibland behöver man nya utsikter (ingen politisk tanke bakom här!).

En mulen dag i juni. Varma vindar och doften av rutten tång har ännu inte hunnit etablera sig. Här är rikt på fågelliv och små burrande mini helikoptrar kretsar kring mig. Humlor, bin och myggor surrar envist tillsammans med någon enstaka fluga. Man kommer snabbt ut till havet som inte bjuder på en fri horisont utan snarare en klippig skärgård. Ett par med hund kommer gående. En islandshäst med ryttare tar några steg ut i havet på en sandstrand. Man kan sitta här länge men du får inte vara här ensam. Mest påtagligt är sällskapet av en fiskmås.

Min kilometertid, inte för att den är viktig, är inte imponerande. Jag flyttar mig sakta längs klipporna. Hoppar mellan stenar och blir ofta sittande en stund för det finns motiv åt alla håll. Vackra, sköra grässtrån och spröda blommor som kämpar för sitt liv i bergets skrevor och rivs och slits i den aldrig sinande vinden. Fagra mot klippans styrka.

Jag visste inte att jag var där. Men jag kan förstå att man vill bo här! oavsett om man är en ko eller ett bi eller en man som heter Gert. Äggdal är en fantastisk plats som sjuder av liv och av ro. På en klippa tittade jag på betande kor och lyssnade på surrandet i blommande buskar med havets vågor brusande bakom mig. Livlig och fridfull samtidigt.

På väg tillbaka hänfördes jag av mönstret på dessa fantastiska träd. Så djupa fåror i deras sammanflätade stammar. Liknande rötter mer än bark och med ett vackert rasslande bladverk. Kilometertiden hade kunnat bli än värre om inte mina armar för längesedan redan tröttnat på kamerans tyngd.

Om ni måste välja. Rött eller blått. Så skulle jag välja rött i just detta fall. Den röda leden tar dig till havet och Äggdal. Bort från leriga ridstigar och klonkande golfbollar. Om du inte måste välja så strunta i tiden och gå först den ena och sen den andra. Välj det som passar dig!