Till minne

Min pappas bortgång nyligen har fått mig att inte bara gråta tysta tårar i stora mängder utan också reflektera och gräva. Gräva efter minnen när tårarna tagit slut. Reflektera över vem han var och vem jag blivit. När jag sörjde min far som mest intensivt sökte jag mig till stenen vid sjön, stigarna i skogen och de ensamma platserna med utsikt. Det kunde vara en stubbe på ett kalhygge, en brygga vid skogstjärn eller toppen på ett berg. Exakt var jag befann mig när jag tänkte på honom och tårarna kom var inte viktigt men gemensamt var att alla tårar trillade ute i naturen. Naturen för honom var allt. Det är kanske därför den blivit så viktig för mig. Det är en plats för inte bara motion, upplevelser och frisk luft. Det är framförallt där man kan andas, reflektera och gå vidare. I naturen är han närmare. En vän till min far och en man som jag ofta träffat som liten la en grankvist på hans kista. Det träffade djupt i hjärtat. Han finns ju där mellan granarna, i fåglarnas kvitter och i ringarna på sjöns yta. Han är fisken som hoppar, rådjuret som löper och gräset som svajar. Jag ser honom varje dag. Tårarna tar nog aldrig slut. Vad som helst kan peta hål på bubblan och få dem att återigen trilla mot marken. Men någonstans i sorgen började jag ändå leta efter minnen. Jag gick förbi några nyligen nedkapade träd på en grusväg i skogen. Lukten av trä tog mig till snickerboa. Jag log mot minnet av honom i slitna träskor, snickarbyxor med färgfläckar, gula hörselkåpor och med sågspån i håret. Jag började gräva i lådan med fotografier i jakt på fler minnen. Han finns endast på ett fåtal bilder men han finns i nästan varje äventyr som dyker upp, bild efter bild. Han, likt som jag gör nu, håller i kameran. Det var därifrån det kom. Det kreativa och det brinnande intresset för foto. Först nu har förstår jag. Vi delar saker, han och jag. Envishet, stolthet och kreativitet. Han med trä, jag med en blyertspenna, kamera eller tangentbord. Jag minns honom med det luriga leendet och skrattet i ögonen. Min hjälpsamma, godhjärtade och flitiga far. Jag saknar och gråter men jag vill hellre minnas och glädjas. Vila i frid älskade pappa.